Anna Lindh om EU

Järnridå genom Östersjön

Anna Lindh på (S)-kongress år 2000 om sin ändrade syn på EU:

”Kalla krigets slut och globaliseringen, med sitt intensiva nyhetsflöde och Internet, kan alltså underlätta kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Globaliseringen gör det också viktigare än någonsin förr att socialdemokratin agerar gemensamt för våra intressen och värderingar. Kapitalet agerar mer samlat idag än tidigare; då måste också vi agera tillsammans med andra. En gemensam världsekonomi måste styras av gemensamma värderingar för humanism och människovärde.

Det bästa samlade instrumentet idag är EU. Jag säger inte att EU är perfekt. Jag säger inte att EU lyckas bemästra marknaden. Men EU är ändå vår möjlighet, särskilt med socialdemokratiska regeringar i nästan alla EU:s medlemsländer.

När jag som SSU-ordförande debatterade EU för ett antal år sedan så var den gemensamma marknaden det stora projektet. Handel över gränserna. Företagens samarbete. I dag är debatten en helt annan. Nu handlar det om utvidgningen av EU till de nya demokratierna i Östeuropa, ett historiskt steg för fred i Europa.”

Ansiktet mot världen

Anna Lindh formulerade sin syn på EU:s utrikespolitik i en rad tal. Så här lät det till exempel i riksdagens EU-debatt 9 november 2000, strax innan ordförandeskapet våren 2001:

”EU har också viktiga uppgifter i relation till vår omvärld. – att trygga freden och bygga upp Balkan igen – att bidra till fredsprocessen i Mellanöstern – att förstärka samarbetet med Ryssland och andra länder i EU:s närhet – att försvara och förstärka demokratin i Europa – att driva de globala miljöfrågorna – att stå på de fattigas sida och bidra till en rättvis global utveckling”

Den svåraste konflikten

Anna Lindh om Mellanöstern i Första maj-talet 2003:

”Abd från Västbanken är också ett krigets offer. Han fick aldrig uppleva sin 12-årsdag. Han dödades av en kula på hemväg från skolan. Alltför många barn dör, arresteras och skadas för livet. Vuxna likaså.

Sverige – EU – FN; alla har vi agerat; protesterat mot Israels folkrättsbrott, fördömt palestinska terroristdåd, föreslagit lösningar, betalat palestinsk återuppbyggnad. Men Abd blottlägger vår maktlöshet: Katastrofen fortsätter.

Israel har självklart rätt att försvara sig mot terrorister. Men övervåld, nya bosättningar och ständig förödmjukelse av palestinierna är inte rätta vägen.

För vad händer med Abds vänner, vad händer med alla oskydliga palestinska och israeliska barn som drabbas av våldet, vad händer när de blir tonåringar? När de blir vuxna?

Hur ska de, fulla av hämndkänslor, acceptera att fred kräver kompromisser? Hur ska det förstå att fred kräver tolerans när de fostrats till hat? Hur ska de kunna samarbeta för fred när de skolats till strid?

Vi kan inte lämna ansvaret till Sharon och Arafat. De tar det inte – och vi blir alla gisslan i konflikten. Nu finns det en ny palestinsk regering. Det ger fredsprocessen en ny chans. Men då måste hela det internationella samfundet, inklusive USA, ta ansvar för att FNs resolutioner följs – även av Israel.

Vårt budskap är: Ockupationen måste upphöra. Terroristattentaten likaså. De som försöker torpedera freden genom nya våldsdåd måste stoppas. Men fredsprocessen får inte stoppas av deras provokationer. Följ EUs färdplan och bilda en demokratisk, fredlig livskraftig palestinsk stat!

EU behövs i kampen för fred i Mellanöstern”

Att stoppa ett inbördeskrig

Anna Lindh beskrev ett av besöken i Makedonien i Almedalstalet 2003:

”När vi hade ordförandeskapet, när Sverige hade ordförandeskapet i EU, så var jag i Makedonien, ett utav de små länderna efter det gamla Jugoslavien. Och jag glömmer aldrig när jag kom dit, vi kom till en oerhört vacker huvudstad, vi såg de blommande körsbärsträden och de gröna dalarna när vi kom på flygplatsen, och det kändes så konstigt

att veta att samtidigt som vi såg skönheten så stod kriget inför dörren. Och det var ännu värre när jag träffade en kvinna som kom för att möta på flygplatsen, och jag kunde se att hon var fruktansvärt spänd och alldeles blank i ögonen. Och efter en stund berättade hon, när hon pekade upp mot de berg där striderna var, så sa hon att det är så otäckt för att mina barn är kvar hemma i huset. Och jag sa men varför har du inte tagit barnen därifrån, varför är de kvar där? och hon sa jamen, vi vågar inte lämna våra hus, för om vi lämnar våra hus har vi inget att komma tillbaka till sen. Hennes barn klarade sig, Makedonien klarade sig från inbördeskrig tack vare att EU fanns där, kunde medla, kunde tvinga parterna till samarbete och kunde hela tiden ställa upp med stöd och hjälp för att undvika ett krig.”

En glömd kontinent?

Anna Lindh om de nordisk-afrikanska utrikesministermötena på konferensen Folk och Försvar i januari 2001:

”Strax före jul inbjöd jag och mina nordiska kollegor ett antal afrikanska utrikesministrar till Stockholm för att diskutera krishantering och förebyggande i ett afrikanskt perspektiv. Vi ville tala om hur vi tillsammans kan bidra till att både stärka afrikansk förmåga att hantera kriser och förbättra de internationella instrumenten för att förebygga väpnade konflikter. Bakgrunden var de fruktansvärda krig och konflikter som utspelat sig på kontinenten de senaste åren, och det internationella samfundets, inklusive FN:s, oförmåga att förhindra folkmord.

Vi ville också markera, inte minst för Sveriges del på tröskeln till vårt första EU-ordförandeskap, att vårt engagemang och ansvar för fred är globalt. Vi talade om åtgärder mot vapenflöden, om stöd till regionala organisationer och medlingsinsatser och om hur vi kan stärka FN:s förmåga att genomföra sitt uppdrag. Men det tydligaste var att det viktigaste vi kan göra är att stödja en demokratisk utveckling med uppbyggnaden av starka institutioner, rättsstatens mekanismer och fattigdomsbekämpning. Demokrati, som nyckel till ekonomisk och social utveckling, kan leda bort från kolonialismens trauman, från korruption och fattigdom till hållbar fred.

Deras budskap är ett exempel på hur mycket de säkerhetspolitiska förutsättningarna förändrats det senaste decenniet.”

Mänskliga rättigheter

Anna Lindh i riksdagsdebatt år 2000 med Sten Lundström (V) om kandidatlandsstatus för Turkiet:

”Jo, jag har hela tiden i det här arbetet utgått från hur vi påverkar Turkiet bäst. Hur får vi verkliga förändringar i Turkiet när det gäller mänskliga rättigheter? När vi förra våren diskuterade detta med olika organisationer i Turkiet och bl.a. med kurdiska organisationer sade i princip samtliga som vi träffade att Turkiet först måste visa en förändrad vilja. Sedan kunde man diskutera kandidatlandsstatus. Sedan inträffade inte någon stor förändring i verkligheten i hur lagar osv. efterlevs, men man fick ändå en helt annan och öppen diskussion om konstitutionen jämfört med vad som förekommit tidigare. När jag sedan i november-december träffade företrädare för just de organisationer som ni nu hänvisar till – det gäller Human Rights Foundation, Human Rights Association och olika kurdiska ledare – menade alla som jag talade med att Turkiet nu behöver få kandidatlandsstatus, eftersom den här processen annars riskerar att avstanna igen. Om Turkiet skulle få kandidatlandstatus och EU verkligen skulle lägga kraft bakom orden och argumentera för mänskliga rättigheter och en demokratisering, skulle vi komma att se en fortsatt förbättrad utveckling i Turkiet.

Mänskliga rättigheter måste ju gälla få alla i Turkiet. De måste gälla för kurder, för armenier, för assyrier och för syrianer. Kurderna är de som framför allt har diskuterats under det senaste året, och vi har sett oerhört många allvarliga övergrepp mot dem. Från att man inte ens har velat diskutera situationen för kurderna eller på sin höjd har talat om problemen i sydöstra Turkiet kunde jag se hur utrikesminister Cem efter Helsingforsmötet föreslog att man ska legalisera TV-sändningar på kurdiska. Jag kunde också se hur premiärminister Ecevit återvände från Helsingfors och för första gången öppet sade att dödsstraffet borde avskaffas. Jag tycker att allt det här visar att det var rätt beslut som vi tog i Helsingfors när vi gav Turkiet kandidatlandsstatus, men det ska självfallet användas för att vi ska fortsätta att driva mänskliga rättigheter och demokrati gentemot Turkiet.”

Grundlagar och modernisering

Anna Lindh om sin vision för Europa i en skrift för brittiska Foreign Policy Center:

”My vision of the EU in 2010 is one of an enlarged union on good terms with all its neighbours. A union that cooperates closely with Russia, Ukraine and the countries around the Mediterranean. A union that contributes to peace and democracy in the Balkans. A union that reaches out to the rest of the world. A union which commands greater confidence among its citizens and in which European policy is the subject of lively debate in many forums.

A union of nation-states of equal standing where cooperation takes place in different forms in different areas depending on the issues. A union where transparency and diversity are the guiding principles and different geographical levels complement each other. An EU in constant change, an open network of citizens and decision-makers in East and West who share the same values and try to meet our common challenges.

Vapen för fred?

Anna Lindh och Björn von Sydow om alliansfriheten i Aftonbladet 20 november 1999:

”Alliansfrihet är inte passivitet. Vi deltar aktivt i att bygga freden i Europa. I arbetet för den gemensamma säkerhet som Olof Palme talade om och som med murens fall äntligen blivit möjlig. Det är utmaningen inför 2000-talet. Inte kärnvapenparaplyer och försvarsgarantier. Så arbetar vi bäst för freden i Europa. Detta framstår ännu tydligare mot bakgrund av USA:s beslut att inte anta provstoppsavtalet och diskussionen om ett nytt missilförsvar.

Nedrustning

Anna Lindhs tal vid NPT:s översynskonferens 25 april 2000:

”My Government is deeply concerned about the United States´ plan for a national missile defence (NMD) system. Such a system could run counter to efforts to halt proliferation of weapons of mass destruction. Proliferation must instead be met by strengthening the non-proliferation regime. An NMD system would put in question the Anti-Ballistic Missile Treaty (ABM) which is repeatedly referred to by both States Parties as being a cornerstone of strategic stability. There is a risk that such actions jeopardize this balance, and have negative consequences for nuclear disarmament and non-proliferation. I reiterate Sweden´s call on the States Parties to refrain from any deployment that could create uncertainties. Russia and the United States share the responsibility for negotiating a solution that will have a positive impact on nuclear disarmament and non-proliferation.”

Mångfaldens Europa

Anna Lindh varnade i ett tal hos Arenagruppen och Foreign Policy Centre våren 2002 för förtroendeklyftor och växande främlingsfientlighet i Europa:

”I am an optimist, but I also know that optimism is not sufficient in itself. Nor is the market. We need active policies to realize the potential benefits of a united Europe. We must also beware of the risk of a Europe divided across new lines. One side of the medal is a Europe characterized by self-confidence, economic growth, social welfare and falling unemployment. It gives ground for optimism. But there is also another side: growing xenophobia and populism, large social differences, and aversion to politics. It is a warning of the risk of a backlash in building the new Europe. The main risk to the future of the EU is not that enlargement will weaken cooperation, it is that citizen confidence will diminish even more. We must bear this in mind in discussing new steps towards European integration. There is a need to deepen and improve the EU – but we must do so in a more constructive dialogue with citizen, taking into account real needs”

Den svenska debatten

Anna Lindh och Pierre Schori varnade för att Europa skulle isolera sig i en gemensam artikel på DN Debatt 9 maj 1999:

”Europa kan inte nå varaktig fred enbart genom att prioritera närområdet. EU måste vara öppet mot omvärlden. I globaliseringens tid är det en illusion att tro att Europa kan bygga sin välfärd i isolering och inåtvändhet. En värld där över en miljard av våra medmänniskor lever i yttersta armod sida vid sida med en miljard som ständigt ökar sin materiella standard, är inte hållbart. Fattigdom, nationalism och brott mot de mänskliga rättigheterna ger upphov till förtvivlan och konflikter och är det största hotet mot freden och demokratin. För Sveriges socialdemokrater är EU:s utvecklingssamarbete ett viktigt instrument i kampen mot globala orättvisor, fattigdom och konflikter.”